Strauss: Salome
Byström, Dalayman, Siegel, Reuter, Tødenes.
Bergen Philharmonic Orchestra/Gardner
Chandos CHSA5356 [2 cd]
Distr: Naxos
Det engelska skivbolaget Chandos gav redan 1999 ut en skandinaviskt dominerad inspelning av Richard Strauss Salome med Danska Radions Symfoniorkester under Michael Schønwandt och med Inga Nielsen i titelrollen. Det har alltsedan dess varit min favoritinspelning av Salome. Nu ger samma skivbolag ut en ny och lika skandinaviskt dominerad inspelning, där Bergens Filharmoniker spelar under sin chefsdirigent Edward Gardner och med Malin Byström i titelrollen, Johan Reuter som Jochanaan, Katarina Dalayman som Herodias och Bror Magnus Tødenes som Narraboth. Från Tyskland har man hämtat en erfaren Herodes, Gerhard Siegel.
Det faller sig naturligt att jämföra dessa inspelningar, och de skiljer sig verkligen åt. I första hand för att den äldre är en studioinspelning (gjord i orkesterns dåvarande konserthus vid Rosenørns allé). Den nya är däremot inspelad live i augusti 2022 under en konsert vid festspelen i Edinburgh, och det har fått klart problematiska följder. Medan sångarna i den danska inspelningen framträder exemplariskt tydligt har rösterna i den nya alltför mycket hamnat i bakgrunden och bäddats in i orkesterklangen. I den danska inspelningen kan man uppfatta texten utan att följa med i textboken, vilket är helt omöjligt i den nya. Och det handlar inte bara om inspelningsteknik. Inga Nielsens diktion är förebildlig. Hon mejslar ut varje replik både dramatiskt och vokalt. Hennes Salome är gastkramande stark och samtidigt subtilt nyanserad, något som går fram alldeles utmärkt även på cd (och jag kan försäkra att hon även vid fyllda femtio var lika trovärdig på scenen som erotiskt besatt tonåring).
Malin Byström har ett helt annat slags sopran än Nielsen, en större röst, mer både klangligt och dynamiskt expansiv, men hon har en betydligt sämre diktion, vilket framhävs genom live-inspelningen. Man uppfattar bara fragment av texten. Hennes Salome blir närmast instrumentell. Malin Byströms röst är ju i sig praktfull, och hennes triumfala extas i den makabra slutmonologen är grandios. Men någon levande människa framträder inte.
Övriga sångare har att kämpa med samma problem – att höras ordentligt. Det vill säga, det är egentligen inspelningsproducentens problem. I konsertsalen i Edinburgh kanske balansen var en helt annan. Johan Reuter med sin flexibla basbaryton är förstås en utmärkt Jochanaan, och Katarina Dalayman vet att göra Salomes syndfulla mor Herodias just så rysansvärd som hon ska vara. Gerhard Siegel är en pregnant uttrycksfull Herodes. Bror Magnus Tødenes så behagliga tenor gör sig utmärkt i den olycklige Narraboths parti.
På orkestersidan är skillnaderna inte så stora. Båda orkestrarna och båda dirigenterna behärskar det överväldigande rika partituret, men det är litet mer nerv och aktiv puls hos Schønwandt och danskarna.
Vill man uppleva Richard Strauss Salome som hördrama via cd är inspelningen med Inga Nielsen oslagbar och det generellt, inte bara i jämförelse med denna nya Chandosinspelning. Jag är litet frågande till att man överhuvudtaget givit ut denna liveinspelning, när man nu inte kunnat åstadkomma en bättre ljudkvalitet. Om Malin Byström också kunde fila på sin diktion är en del är hennes Salome värd en bättre chans.
Lennart Bromander