Festiwall kallar Confidencen den minifestival som under två dagar med tre konserter gick av stapeln i helgen. Visserligen blickar man bakåt, men minifestivalen kan lika gärna ses som en aperitif till sommarens tre veckor långa Opera & Music Festival som inleds i slutet av juli.
Caroline Gentele agerade elegant konferencier i en självpåtagen inkarnation som en i teaterns första kompani – Du Londel – i symbios med Kjerstin Dellert, som alltså i år skulle ha fyllt hundra. Dellert, liksom mecenaten Anders Wall – därav Festiwall – har gjort mycket för teatern och operasångare i vardande. Alla de som framträdde är efter känt amerikanskt manér så kallade Wallumner: Joa Helgesson, Paulina Pfeiffer, Maria Matyazova, Marcus Jupither, AnnLouice Lögdlund, Karolina Storm, Julia Lindgren och ganska många flera.
Men Dellert skulle firas och av den anledningen var programmet ihopsatt efter hennes musikaliska bredd och intressen. Här blandades opera, operett, musikal och visor. Att för operasångare ta sig an Gershwin kan vara lite som att klippa naglarna med en häcksax, bladen må vara skarpa, men blodvite blir ofta ofrånkomligt.
Tryggare är operagenren, där bland många goda insatser några likväl utmärkte sig. Joa Helgessons klangrika baryton gav Verdis ”Il balen del suo sorriso” ur Trubaduren liksom Maurice Ravels (150-års jubilar) ”Chanson romanesque” rättvisa. Marcus Jupithers baryton var inte sämre när han tillsammans med Karolina Storm framförde ”Vivrà! … contende il giubilo”, likaledes ur Trubaduren, eller förstärkt med Caroline Gentele, Joa Helgesson och Paulina Pfeiffer lät Puccinis ”Quando m’en vò” ur La bohème skallra i salongen. Utsökt sjöng AnnLouice Lögdlund Toscas berömda ”Vissi d’arte” och i söndagseftermiddagens konsert var just de tre sångerna av Ravel: ”Vocalise-étude en forme de habanera” (Mathilda Bryngelsson), ”Trois beaux oiseaux du Paradis” (Julia Lindgren) och den nyss nämnda ”Chanson romanesque” en höjdpunkt.
Kjerstin Dellerts livsverk lever vidare och Anders Walls Wallumner tycks redan eller inom en snar framtid bli stjärnor eller åtminstone asteroider, så som han själv fått ge namn åt en sådan lysande himlakropp: asteroiden 138200anderswall.
Claes Wahlin